längs rälsen ligger de kvar -
de trädgårdar jag initierat och övergett

jag reser i mina egna fotspår

det är ett sätt, att resa sig
att inte lämna sig, åt sitt öde -

jag märker inte av att jag haft ett liv
jag är inte ärrad, som andra soldater

mina händer är svarta av mylla

jag hoppas vid Gud
att vi inte kör över någon på spåret

att det här får vara en resa, stor i sig själv