Gamla gator
Jag ofta besökte
Svarta kläder
Min kropp bar
Jag lät musiken lyfta mig
Men den sänkte mig ofta istället
Undermedvetet
Den sårbara själ mitt skal höll
Brände i kanterna
Av mörka texter
Djupa röster
Sorgliga melodier

Regnet piskade min livssyn
Tårarna var min största frihet
Likt den mest fantastiska känsla
Som jag då bar i min famn
Omedveten om att känslan var en lögn
Inte en räddning i skuggan
Som jag intalat mig

Jag gav aldrig
Jag förintade
Smälte sönder
Kladdiga kinder
Av mascara och oro

Minnena finns kvar
Känslorna är bevarade
Men jag har klippt sönder dem
Lagt in dem i olika fack
För att finna min balans

Nu vet jag hur jag ska ställa mig
Hur jag ska stå för att inte falla
Men ibland behöver jag plocka upp min sköld
För styrkan är inte med mig i alla stunder

Gamla gator
Jag besökte
Svarta kläder
Jag brände
Musik jag kysste ett osynligt farväl
För inget lämnar mig helt
Själen jag fortfarande bär
Håller den nära
Och matar den med nya grödor
Sår magiska bönor i dess djupa veck
Jag har sytt ihop silket jag tappat
Under alla dessa år
Men det finns alltid en liten bit
Som har en rispa
En påminnelse om en tid
Som jag skulle vilja kalla förbi
Men vet att en liten del av den
Finns kvar inuti
Alltid finns kvar inuti...