Dags röda eld är allt
när intet är kvar av värm mig

kylan lämnad i Såld
för hårt är horans sköte
och inflammerade är ögon

av romantikens vägg där naglar sitter kvar,
så duscha mitt kala huvud rent du koncentration i läger,

jag - PR - Runkbulle - Trixare - ett Hustle Down Cold

och genom att pantsätta mina händer till den som behagar köpa automatskrift genom blödande öga

är fem minuter
trettiosju minuter
en rytm av meningslösa staplade
betalning för räkning till vägkors

så strömbrytaren glappar
och de missar det viktiga ingen ser

att det under
hålls gömt inom
så långt inom INOM att ingen inte hittar det gömda

så kom liv kom dag kom åter du Ånger
för var fanns jag innan skam,

aldrig då jagad alla dygnets timmar och är natt
majs ljumma sperma i obefruktad betalning 
av önskan till fortsättning och hans ögon glödde i Memphis,

lev sann då lögn är skapad
att vara innästlad i kärlek
dess klibbiga väv av krav
och Isolde säger kravlös

varför vrids jag i formation av Hyena
jag är inte kravlös
utan kräver

allt

och någon dag någon tid någon Något
som kan få mig att känna igen,

och jag säljer ord av glansigt papper jag säljer utspädd sprit jag säljer mig för E.on jag säljer porr dagar nätter jag säljer redan lagd asfalt jag säljer regnbågen för att den är min

måste för att jag vill
och alla dessa måsten är
en halsduk i svart över röd mun

så bind mig
för jag kan älska än

och det finns ingen skam kvar inuti av krängande
en gång Naiv litade värld och kvar står sliten sobel,
ett s.pikat släktvapen i slum låter med vänster höger

tejpar såriga knogar och ler snett
ingen skyddar och dörrjävlar drar ihop i ansikte
 
slår öga när ingen når upp till nyckelhål
att vrida den glömda och allt är instängt
då dyrk inte passar liten len fittas sorg,

och du vill inte
vara den sanning jag är
för vi säljer oss så lätt alla alla

och patetiken vrålar INTE jag inte jag

för du hittar intet bland rakblad på hylla
och dyrt är liv

ett ansiktes ärr är för varje slag överlevt
det under öga nerför höga kindknotor är för er,
en stålblank kniv ristade mönster och fann mina vita ben

för jag levde en gång och jag lever än
och satt under glaskupa biter jag golv

så fula är fötter av splitter att jag kräks fobi,

de måste amputeras gå på stumpar
och under spetsig rovdjurshaka är
märken av iglar som försökte hitta blod

de ville tömma
den tomma

jag har sju år kvar

sliter ut egna inälvor,
tuggar dess slingrande meter i motstånd
och spyr upp föda i era gap för överlevnad,

gör det som krävs
och allt jag kan som kackerlackornas spröt mot kind,

skriver till intet när jag längtar
för papperslös är dröm

och då ska min kropp vila
under grenade tusen år och snö ska åter slå
det de aldrig fann.