När morgonljuset målar fram en ny dag
Täcker jag ofta gliporna med den blötaste jord
Min blytunga kropp vill inte lämna molnens djupa glans
Mitt psyke vill inte välkomna det som nu kommer fångas in
Jag blottar min syn för konstverkets tyg
Men regnet faller från mina ögons oundvikliga harm
Jag vill inte låta vinden sluka min darrande kropp
Ett steg mot morgonens kall känns som tusen stick
För vad låter jag min kropp väckas?
För vem låter jag min nya dag kläckas?
Men med all energi
Men med all kraft
Med all den styrka min boning har
Slänger jag ut mig själv på golvet
För att försöka fånga ännu en ny dag