När jag vaknar
är det ljuset som väcker
och jag slumrar
några ögonblick till

men så begynner min dag
i upptäckt och möda
ett hopp finns
om att vara den värdig

i dagen och solen
så finns våra strider
ibland i skugga
men likväl ändå där

de slag som ges oss
är våra att kämpa
inte alltid att välja
men de är dock vår lott

vi önskar oss bort
mot kvällen och lugnet
i förhoppning om att
dagen gav vad vi tänkt

men jag tänker igen
vad om vi inte ska tänka
utan känna och älska
i de få dagar vi har

så när jag ska somna
så kommer min ånger
om kampen som varat
den är ingenting värd

för det är endast kärlek
som får dagen att lysa
och inte vår kamp
så ytlig i sin rätta natur

återigen jag böjer mig
för natten mitt altare
i ånger men också förhoppning
om att nästa gryning..

ska leda mig rätt...