Jag tror vi var unga när vi försökte vara vuxna
att vi trodde oss förstå världen mer än alla andra

det är så lustigt med livet när man förenas
i hopp om att leva i symbios

ändå utdelas det fajter man måste ta
hinder man måste ta sig förbi

när jag ser tillbaka är det så mycket med mig själv som jag inte förstår
hur de dumma misstagen lätt kunde undvikas
jag var förblindad över att tro att jag hade facit i handen
jag visste redan livet
hur det skulle bli

vad jag skulle känna
men livet utdelar käftsmällar
och jag vaknar var gång lika chockad över verkligheten

jag ser en främling
ibland

när reflektionerna visar mitt ansikte
tillhör det förflutna och dess handlingar inte mig
den jag är nu
när jag bara var ett barn som visste äventyrets alla genvägar

vi är främlingar
som en gång försökte att bli ett
jag kände dig
jag kände mig

Men inte nu.
Nu är det bara

Ny start.