Ni har bett mig berätta hur jag ser på saken. Det var på tiden.
Låt mig först säga att ni hittills betett er minst sagt motsägelsefullt.
Å ena sidan har ni inte brytt er om frågan överhuvudtaget och å andra sidan har ni konsulterat självutnämnda experter för att få de svar ni helst vill ha.
Jag kände visserligen sedan länge till ert strutsbeteende, men hyste en förhoppning om att ni äntligen skulle visa att ni är de högst stående varelserna av mina gäster. När jag nu avsätter tid för era ängsliga frågor vill jag påpeka att ni inte behöver oroa er för mig och min överlevnad. Mitt liv är oändligt mycket längre än mänsklighetens.
Den är bara en parentes i min utvecklingshistoria. För all del en mycket charmfull och löftesrik parentes, men en parentes likafullt.
Ur ett evolutionsperspektiv tillhör ert besök några ynka minuter av min egen tid i universum.
Givet att jag inte kolliderar med någon främmande himlakropp räknar jag kallt med att finnas kvar på min plats i denna vintergata minst lika länge till som jag funnits här. Ert bekymmer är med andra ord ert eget.
Sanningen är sannerligen obekväm, som en av era fränder så träffande uttryckt det. Eller snarare obehaglig som någon sa.
De klimatförändringar ni har förorsakat är bara skrubbsår på min yta och påverkar inte framtiden för min kroppsmassa. Det är således mina egna inre angelägenheter som fyller mina dagar. Det ni under århundraden framgångsrikt har lyckats förstöra har alltså drabbat er själva. Inte mig. Så ni har kommit till vägs ände kära jordbor.
Det tråkiga för er är att det dröjde så länge innan ni började ana konsekvenserna av det ni ställt till med under er vistelse hos mig.
Det har i sanningens namn oroat mig att ni fortsatt att gräva, spränga, slösa och förorena trots att ni borde ha lärt er något av ert beteende. Jag har som ni vet gång på gång varnat för konsekvenserna av er huvudlösa framfart. Ni har i motsats till mina andra gäster saknat självbevarelsedrift. Ni har för länge sedan förlorat kontakten med era djuriska instinkter och enbart förlitat er på att lösa allt med er väl tilltagna hjärna. Högmodet har varit er trogna följeslagare sedan ni klev ner från träden och vandrade iväg på savannerna. Där andra däggdjur insåg sina begränsningar sprängde ni era.
Där andra undvek hinder och faror gick ni rakt på övertygade om er egen oövervinnlighet. Inte nog med att ni varit inne och rotat i mitt inre dessutom har ni varit sällsynt uppfinningsrika när det gäller att ta död på er egen art. Jag trodde i min enfald att ni skulle få syn på er själva när ni lyckades frigöra er från min dragningskraft och se mig från ovan. Nej då, när den första hänryckningen lagt sig var ni tillbaka i ert primitiva och destruktiva beteende. Nu skulle rymden utnyttjas som bas för den slutgiltiga förintelsen av mig!
Jag orkar inte dra fram alla eländiga exempel på ert trolösa förhållande till mig och min gästfrihet. Ni tror att allt ska ordna sig bara ni får tid att utveckla ny teknik och att folk i utvecklingsländerna ska avstå från den välfärd ni själva kostat på er.
Dubbelmoralen tillåter er att ta upp olja för egen räkning, samtidigt förvägrar ni dem som har denna råvara att göra samma sak!
” Satsa på solenergi istället!” , säger ni uppmuntrande till folk i Afrika. Jojo, det är lätt att vara klok för andras räkning. Om det nu är så bra med solenergi, varför har ni då själva missat möjligheterna att för evigt bli oberoende av mitt innanmäte?
Era förfäder skulle skämmas ögonen ur sig över era prioriteringar! Ni påstås ju t ex redan ha teknik för att fånga in solkraft i Sahara och skicka den vidare via kabel till Europa och göra både er själva och mig en oersättlig tjänst. Va? Kände ni inte till det? Och jag som trodde att ni levde i informationsåldern…
Er brist på omdöme och långsiktighet är beklagansvärd.
Och så länge ni inte kan hålla sams sinsemellan ser det mörkt ut för er art. Så länge ni fortsätter att markera era futtiga revir och försvara godtyckliga gränsdragningar finns inte utrymme för de nya tankar som behöver tänkas. Det är dags att ta radikala beslut och ändra beteende! Ni har inte tid att lära folk att källsortera, byta till lågenergilampor, sluta flyga, och ge dem en falsk känsla av trygghet!
Isbergen vid mina poler kalvar nu i denna stund! Glaciärerna smälter undan i rasande takt när ni läser detta brev! Dags för helt andra prioriteringar innan vattnet stiger er över huvudet! Dags för lite panik med andra ord!

Med vänliga hälsningar
TELLUS