Likt en mussla öppnas jag
av dina vänliga ord
och låter dig skymta min själ

Pärlan bländar dig
Jag är inte benägen att låta dig beröra den

Du tränger dig inte på
Du omhuldar mig med din kärlek

Jag bedrar mina ideal
utan en tanke på den kommande smärtan
förlorar jag mig

Långsamt fäster du min pärla
vid sidan av de andra
på tråden du bär
och snart är jag blottad

utlämnad för beskådan