¤

Jag sitter ensam och förnöjd med en kaffe stor som varningarnas varning. Denna gång sen några dagar utan socker och faktiskt går det helt utmärkt. Precis som när jag slutade röka på pinkiv bara för att testa mig själv och min beslutsamhet. Jag tänkte då som så att;

Om jag kan, med blotta viljan och min envishet, både sluta med nikotin och dessutom hålla uppe tills viljan tagit slut av sig själv, så kan det ju inte vara svårare att sen om måstet infinner sig, även sluta helt om man har en vettig orsak som håller och inte bara en egengjord inre tävling för ens viljas skull.

Så fortsatte jag i åtta månader.

Jag vill ju tävlingen. Utan morot. (kan inte räkna pengarna för det kostar mig 125kr i månaden) och jag kan inte räkna hälsan för jag gör inget i mitt liv just nu som gör att jag märker av försämringar inför.

Kortsiktiga behov är starkare än långsiktiga förnuftigheter och döden är jag ju inte ens rädd för, så det blir svårt att lägga in orsaker som bara känns fånigt överfabricerade och dessutom tagna från en auktoritär samling allvetare som bara triggar igång min egen tävlingstrots.

Men jag vill ju tävlingen.

Bara den kan faktiskt i sig själv göra mig peppad nog att genomföra ett beslut utan kännbar morot. Vinsten över sig själv är nog alltså.

Mitt i allt, en natt som vanligt i skriveriets tecken;

En bakomliggande reklamröst låter:

"..för att med kraft ta bort 5 gånger så mycket.."

Tänker:

Vet man hur man gjort, så vet man hur låta bli? En enkel filosofi hämtad ur en choachs´ föreläsning om mental träning.

Okey, jag gjorde det i smyg och bör nog sluta i smyg, hur än omgivningens vetskap kan stärka andra att fortsätta sluta. Varje dag. Själv skulle jag fortsätta trotsa, och det i smyg.

Jag lägger till:

Vet man varför man gjort, så är det ännu enklare. Eller svårare, men då är det iaf en kamp mellan ens inre vilja och inre behov där man genast kan underminera lömska känslor av martyrskap, och där har jag själv min största svårighet. Att muta ett inre barn är s.g.s. omöjligt när det sitter en förnuften vuxen domare där och vet massa faka.

Jag började röka på trots, alltså är det lättast att sluta på trots. Lika ensam och för mig själv, och lika argt och fokuserat på det som störde. Precis som jag var när jag började.

Så vad gör man. Jo, man för ner hela härligheten till sandlådan och utlyser en tävling med stor ära och ståtpompig vinst i ett barns ögon. (Det hjälpte inte med att det växte 125kr/månaden direkt. Kanske om jag varit 5år och enormt TuttiFruttisugen. Samt; i den kronans värde just då, när en ask röka kostade ca 7kr) Tyvärr är jag inte längre TuttiFruttiberoende...

men väl Förstaplatsberoende, och det så till den milda grad (ca 273C-below, men jag spar dom där sista decimalerna .15 till just det där riskprojektet att bara nå en silvermedalj, bara så att jag kan kravla mig upp ur förlusthålet igen; Förlorargraven är och förbli svart som natten och endast Envetna Svartna är vaken där, och hon behöver lite tågrepp i uppförslutet så ja.. 0.15 bör räcka om jag inte klipper klorna för kort? Får fundera lite mer på dom detaljerna nästa gång jag angriper inlärda och konstruerade 'basic'behov)

Just ja, så till den milda grad att jag långt i förväg klättrar upp på pallen och därifrån med skyddssele och lina kopplad i övertygelsen ovanför, hugger bort bronsdelen och kapar sen alla ben prispallen står på.

Det får finnas en enda B-plan för överlevnad efter en inre tävling, och den planen innehåller endast en väg; Upp igen till startblocken. Iaf har jag tyckt så i 50år cirkumnågonstans, och hur jag nu ska få ihop detta projekt med tävlingar med min framtid är nog en fråga för just framtiden.

Kanske är det inte så viktigt att vinna. Hemska tanke! Men jo, om man ändrar ordet 'vinna' som innebär nån form av pris, till ordet 'hitta nya förstaprispallar att hoppa bungyjump ifrån', så kanske det skulle gå. Speciellt om det nu som i mitt fall, är länkat med trotsighet inför att bryta en egen lagd gräns.

Folk gör pengar på vad som helst. Jo, många väntar i kulissen, ser på och tar sen rosen från tårtan framför ögonen på bagarn, i.n.n.a.n den paketerats och gått till försäljning. I texter t.ex.; Förbjudet, så vida inte rosen bakas om och sätts bakom örat?

Det räknas kronblad på originalrosor som om det vore överkomligt att köpa en tårta där hälften av marsipanrosen är av papp bara det finns vdn-fakta på kartongen. Vem vill äta papprosor på kalaset?

Det förstås, det finns ju siden. Som om det skulle vara bättre. Jag äter inte heller ur komposten, men skulle kunna godta marsipan utbytt mot choklad. Eventuellt hallon-s.k.-extrakt i form av bäverhäverts utkrystning.

"Kamouflerad piratkopiering." kallas det.

På vdn-faktat som är förtryckt, står det ofta; 'Kan innehålla allergiframkallande ingredienser.'

Jo tack, jag fortsätter nog att röka ett tag till.

¤