Himlens tysta tal
men ändå tydligt nog
när regnet faller

och tusenfalt slår
de tysta orden,
och når så jorden -

nederbörd
som gör sig hörd
utanför mitt fönster -

och på min ruta
syns hastigt skrivna mönster

som hemliga protokoll
över vår vedertagna roll

Vi har alltid förutsatt
vår rutas klarsyn

och så smattrar det
som ohört änglaskratt

över att vi rinner,
liksom föds
och sedan bara dör
och försvinner.