Vi vill ställa bänken på vägen sa barnen.
Nej det kan ni inte sa mormor.
jag gick förbi och hon log , lastade på tanken om varför till inte.


Hennes små barnbarn hade kunnat blivit överkörda av Volvon som grannen hade
för att han hade alldeles för bråttom till den arga frun som inte alls hade en bra onsdag.

Dom hade legat där som två små orörliga maskar,
aldrig mer skulle de kunna kasta boll.

Deras kroppar körs till bårhuset dom bränns ner till aska
sen blir det fel i adressen till en kyrka i Madagaskar.

Där dom säkert kommer rökas upp för att pastorn hade
en dålig dag med herren där uppe.

År senare kommer hon bli rullade av någon vård personal, då en varm vind
i ansiktet talar till henne att inte alls var hennes fel.

Jag rös till och vände mina ögon rakt fram.