jag har hört dig klaga på ditt liv
du sjunger ut ditt egna driv
men du har aldrig vetat om din storhet
din röst är len och du är grann
all din livstro den är sann
men verkligheten sviktar den tror jag
du känner livets alla spår
du anförtror dig allas språk
du har inget emot att vara du nej
kanske kom en storm från norr
som ingen riktigt visste om
kanske dog du plötsligt i ett regn som
inte visste vem du var
att existensen din är underbar
att allt du gjort i livet var för andra
floden drack dig tom och torr
du hamnade på ett sjukhusgolv
men inget av dina misstag finns än tror jag
kalla kroppen den är blek och smal
känslan smekte mig och var sval
allting rasar samman
du är borta
du är borta
jag är hemma
kanske saknas
det vi hade
i ett större sammanhang
vi är eviga