tårarna rann
och asfalten
mjuknade
under regnet
aldrig sinande
våta avtryck
byggde minnesmärken
utmed vägar
dit aldrig en själ
orkade vandra

ändå

fanns vi där
under ekarna
som parasoll
och väntade vila
blöta förvirrade
själar

i livets karusell

byggde en
kappa av en
rock
och önskade
molnen fria

i tältet vaggar
sömn
ro och vila