Du sa; vi kan väl i alla fall vara vänner
Men jag vet inte hur man gör
Säg mig, hur ska jag kunna se på dig
Utan att röra
Utan att blotta det någonting inom mig
Som dör?

Jag är så rädd att fastna i det gamla
Att nostalgin ska kväva mig
Men när en dörr stängs öppnas andra
Sa en hjälpsam röst till mig

Hon sa - Människan är så anpassningsbar
Att snart finns han inte längre kvar
I ditt minne
Snart finns han inte längre kvar där

Jag tror hon hade rätt
För
Det var jag som torkade dina tårar
Det kändes mest rättvist så
Och även om det sårar dig
Så vet vi båda två

Att jag kommer glömma dig först
Ja, jag är nog över dig först