Fastän Våren redan svunnit har
tvekar Sommarn än
Hukar sig i skuggorna
i en enslig gränn´
Som vore den för rädd
att visa sig på dagen,
att värma alla blommorna
och korna uti hagen
Tveksam som en kula
som rullar i rouletten
Glömt sitt gamla löfte:
Låta solen torka tvätten
Skall då hösten komma,
bredbent mitt på gatan,
innan solen stekt oss?
Det vore ju likt Satan!
Att missunna alla mänskor
som bor här i vårt lann´
Att Sommarn aldrig komme
innan Hösten den hann fram