och i själva verket
tror jag inte på ödet
inte på meningen

jag tror inte på
något, mer än
än mänsklig svaghet

de som nöjer sig
är bara förlorare
svag under sin
lathet

de som uppnår drömmar
är bara
arbetsnarkomaner
med gudskomplex

även de finaste av handlingar
bottnar i mörka viljor
egots prestige
den ständiga strävan
att duga


och det spelar ingen roll

vem jag möter
alla vill verka så
hela
så klara med sina processer

men innerst inne
slutar vi aldrig
undra