Öppenhet detta vi förknippar ihop med de flesta positiva synonymer
något som får oss att associera till ett hälsosamt behov
men när man dissekerar det mesta i livet, vad det än kan behandla
ord, känslor, tankar, analyser, antagande..
allt i livet går att försöka utforska
men det finns något i öppenhet man inte tycks ha förklarat allt för väl
att i öppenhet finns det även något direkt, likt något påtagligt som kan avgöra ens handlingar
som kan få oss att agera på ett sådant sätt som för det mesta är till vår fördel
även om det är fel antagande utifrån denna ekvation
Vi är sådana varelser som inte kan lita på något som är öppet om vi själva inte har orsakat det
vi kan inte lita på något som andra har öppnat
om kvinnor håller benen isär, finns det något i den handlingen som får de flesta tänka på hur fel det är, omedvetet eller ej
och om man själv försöker öppna upp livet
kärlek, på något sätt
om man hela tiden försöker vara öppen
är det som om man är naiv, lättlurad
Det är som om det vore något misstänksamt med öppenhet också

Inte förrän vi själva vet vad vi har öppnat
så är öppenhet ingen självklarhet

Allting i livet är bara bra, om det får det egna jaget att utvecklas
Som om människans egenskaper bara sugs upp av själsiglar
Vi vill bara åt det som hela tiden kan försköna oss, som kan förbättra oss, som kan utveckla oss
som kan få oss själva höjas till en nivå som gör allting i livet
kräkfärdig.

Likt ett ego som expanderas och vi sugs inåt av våra egon
som äter upp allting