Jag går längs strandkanten, hösten vindar biter mig i kinderna.
Havet krusar sig och vågorna som slår mot strandkanten ser ut som vilda hundar som tuggar fradga.

Jag börjar gå snabbare, vågorna blir högre, ja till slut springer jag. Havet donar omkring mig.

Det finns ingenstans att gå. Jag skölj över av allt och slits ut i djupet där jag en gång kom ifrån.

Poseidon har återtagit mig, med all sin makt.