AsfalT
Sjön ligger spegelblank. En lom skriar mot himlen. Min mage vänds ut och in som en billig konsumkasse. Fladdrar ut lite ägg, några Coca-Cola och ett halvt kilo strösocker. Barn lilla barn. Jag sitter bakom och håller armar om kropp Vi reste till snön i förhoppning om svalka. Finland mötte oss med värmebölja och sextioprocentig Vodka. Överlag kan allt sammanfattas med att rökbastun var bra för hyn. Alexander sa. Du älskar dig själv mest. Sen kommer barnen, ditt dåliga samvete och så jag och det räcker så Sen skruvade han ner stolen, den elektriska, kastade in den i baksäte . Vinglade mot soffparadis och slocknade som en sol i ansikte. Man gör det efter att ha åkt i fyrtio timmar i en satans bil med en envis mygga ilande runt sitt solbrända ansikte. Jag kan köra. Han tittade inte ens på mig. Turpa kiinni perkele. Det är vad han kan säga på Revolax. Solen. Hur den slår så man blir blind. Har du känt det? När sömn vore - var inte ens mörker i hörn av dag, solen stod stilla klockan tolv dag som natt. Skuggorna endast längre. Det började redan första natten. Han satt ute vid träbordet och rökte. Smala cigariller med doft av Paris. De kom glidande ur skogen. Satte sig kring. Började bjuda. Morfar, morbröder och moln. För varje glas som kom nära hans mun blev suset högre. I kökssoffan av trä satt jag med händer för öron Suuuuuuuus SLÅ HÖGRE HAHAHAHA suuuuuuuuuuuuuuus DIDIDIDIRUM HUM HUM. Ett glas som en badbalja, en som vi badade i när små var. Han för det mot mun. De hummar gillande. Musiken höjs. Tango i rosenberså, umpa hum hmmmmmmmmm Detta är landet som jag håller i min hand. Kramar så hårt. Skakar mår illa och är fullkomligt nykter. Här dricker jag intet. Inget alls. Aldrig innan har jag fört någon utanför kretsen hit. Snälla, det är så viktigt för mig Lyssna. Hör älven slå sönder tid. Se hur höga träden är. Tall möter sand. Linje mot horisont. Ljus mot mörker Han hör mig inte. Ligger på sida i gräset. En vält stol, spyan kring. Någon klappar händer. Jag letar flaskor i stugan. Bakom böcker, ovanpå skåp. Men så liten jag är. Når inte upp till handtag någonstans. Måste stå stol, riva ner saker. Jag krymper, är mindre än en meter. Nu sjunger han. Jag är så rädd. Tänka om han ser när jag häller ut hans dröm Alexander ligger alltså i soffan där hemma, i mitt hemman, emman och snarkar mörka moln om avslut. Efter en vecka i mitt Finland är han landet. Kärv, den sista revolvermannen i de laglösas vita macholand. Jasså inte? Håll käften. Har du varit i Norr eller inte. Nej just det. Se för fan bara till att knäppa igen. Ja och så. Där spriten dricks tills den är slut. Har du släpat din far från grusgången och in. Har du torkat spyor från dina egna armar när du var fem år. Buhuhuhu. Runka i ögat på mig. DET SVIDER INTE. JAG ÄR EMALJ. Aj min rygg, jag har gått sönder. Hjälp. Har du hållit din mor när hon gråtit av skam. Har du sett solen försvinna bakom en ryggtavla stor som ett satans berg. Har du sett demonögon under sängen. Har du smittats av de röda gardinerna? Blivit som ________________ mig? Jag HAR DU DET? Nej, håll då din käft. Ota pikkuhousut pois ja pyllistä, lutka. Jävlar jag ska rista kors i pannan på dig. Känslig? Ja så in i helvete. Nu trycker de ner mig mot sätet. Jag måste alltid stå i centrum. Jag avbryter, hyssjar. Låt mig tala, låt mig finnas. Ge mig ljus för fan. Får jag inte det så tar jag allt och drar. Jävlar vilken egotrippad subba. Men fan vissla min runda häcka och kalla mig Texas så ler jag igen. Nä fan fan fan. Lögn! Kära nån. Pussy pusit, pussssssssss. Nu då. PolluX. Där min man förvandlades till en barndom. Där allt vände. Men jag har aldrig känt TinTin. Jag finns inte ens i någon tidning. Det är censur på dylikt. Det här landet är jag. Jag finns i allt. I gruset i sjöarna i snön. Jag är lycklig i min synvilla, VITTU! I alla fall. Det var när jag försökte hindra honom från att pissa ner mina samlarobjekt det hände. Ljudet jag vaknade av. Porlande, vackert som en bäck om våren, skval skvaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaal Han hade halat fram kuken och stod och vattnade mina National Geographic från 68 i en låda av Teak. Alltså rusade jag upp. PISSA FÖR FAN INTE NER NUMRET MED VULKANERNA. Jag undrar vad han tänkte när armen kom mot och krossade mina fönster. Han tänkte inte alls. Bara instinkt. Rent logiskt visste jag var det var. Han pissade revir. Inte för att han vill ha mig. Men för att andra ska veta Jag sa nog. Jaha. Eller far åt helvete. Sen började jag tvätta trasmattor. Jag är mattig av mig. Hundar är det. Min mor är som jag. Mormor som hon. Det går i arv. Vi repas upp. Det lila bandet är så tunt. Jag såg det vid köksbordet där i Raahe. Vi vill att folk ska trivas. Och när de inte gör det så straffar vi ut dem Med ord. Handlingen är bristfällig, eller kaosartad. Jag med. Det går inte leva här. Eller det kanske det gör om man är halv. Inte hel och vill ha allt. Jag dricker, men inte här- han dricker, alla dricker. Vatten. 90% av kroppen består av vatten, det gäller att spä ut den. Stugan - ett myggbo av bett. Barnen sov i utdragssoffor med stank av medaljer. Två meter från sov vi, eller Han med ryggen mot. Bred är den. Med hår till och med på axlarna Jag sov inte. Låg och följde linje med ett pekfinger längs ner mot skinkorna. Nu vet jag inte längre. Det är som om bubblorna tagit slut. Han talar endast %&(&¤#!! numera och tittar på mig med halvslutna. När han inte sover då. Nu sover han igen. I min vita soffa av koskinn Min mor slaktade den vänd mot Mecka. Kon. Alla muttrar som håller ihop stycken är från mig. Han tycker inte om den. Men längst in kan allt gömmas. I fliken mellan ryggstöd och sittdyna finns skatter Titta en brödkniv, den ska jag sticka in i ditt hjärta säger jag lutad över. Han snarkar till och vänder sig. En tygsoffa är varmare. Skinn klibbar. Ja det gör det va, säger jag och matchar soffan med hår hud och tankar. Jag är en hagga, ett spöke. En gumma i en liten stuga utan katt. Ingen pall heller. Jag har en soffa. VIT. VITA NÄTTER. Andedräkten luktar Gin. Städar. Lägger alla hans saker på hög i skrubben. Gråter gör jag inte. Barnen har hört natt vända sig över dem Jag hoppas jag hoppas sned mot horisont Älskling. Jag mumlar det i sömnen. Vaknar av ord och hickar till. Han hänger med en arm mot dörr. Ser på mig med korsade ben. Vad ser du? Inget, nu går han igen. Jag sufflerar under täcke "En gång var jag en Varg och jagade i flock Han skvalpar Vodka över golv. Men. SANNINGEN SKALL GÖRA EDER FRIA. ÖPPNA DITT HJÄRTA FÖR LJUSET. Och jag tänker. Kan du se dig själv man. Kan du minnas alla stick du ger. Han vinglar. Mitt torn Orolig rörelse under så kan du vägen där du faller att skrika öppna strupe ge mig din puls älskling älskling älskling och knyt mina kängor Vem fan har stulit mina bröst. Eller har de alltid varit så här små. Jag undrar vad de vill att jag ska säga. Så jag sitter på trappan vid flygplatsen med barnen och väntar in deras far. Han ska hämta dem till semester Maxim har ångest. Kan inte andas rätt. Det är efter inatt. Han har hört. DU GÖR FEL. GÖR DEM TILL MÄN. LÅT DET GÖRA ONT. DU HAR REDAN BARN MED EN ANNAN. JAG VILL INTE. KAN INTE. LEVA MED DIG. DELA DIG MED ANDRA. DET GÅR INTE. Han har hållit sina fingrar så nära mitt ansikte att jag inte kunnat andas. Detta är inte min man. Det här är något annat Förlåter dig aldrig. De har sett allt, allt det jag gömt för dem. Du har smittat mina barn med mina monster. Du har blivit som han. Frosten lägger sig över mina ögon. Kylan sprids genom artärer till hjärta. Andas i hans öra. In ut in ut. Lugna tag. Hackigt drar luft genom. Poppe är lakoniskt lugn. Tillat tisslar mitt barn. Vi klarar oss - som alltid Jag tror jag dog inatt och har inte ännu återuppstått. Som dotter till en prästinna är jag en orm. Hal, vrider mitt skin och blottar muskler, kom brottas med mig. Du karl. Det paniska draget har försvunnit. Jag är lugn, kall som berget ovan mitt hus. Jag stakar mig inte fram. Orden glider ur mig. Inte nu men då Ta bort fingrarna innan jag bryter av dem. Vilket är komiskt i sig. De är stora tjocka med hår på. Men jag kan såga av dem. Sen. Binda dig där och hugga av kuken. Köra den i köttkvarnen. Mumin. Den man har till köttfärs, trilla köttbullar av den sen. Ge till ungarna. Med spaghetti. Du är sjuk i huvudet. Är jag. Jaha. Orden böljar mig inte längre. De går spikraka led framåt. Marscherar soldater ur min mun som sticker honom i ögonen och petar ut pupill. Revin perseesi irti ja syötän sen sinulle Jag plöjer en åker av Avenyn av far åt hel vete. Kom, jag vill att du lägger en sillstrypare i fåran av mitt AIK-ansikte säger saker du aldrig kan hålla och sticker ut mina ögon, Så jag kan lita blint är vinddrag - en fråga om osäkerhet hur i helvete högt kan dumhet skrika förlåt att jag inte gråter vad ska någon göra åt det Men nu är det morgon. Vi gör det säger jag och vinden smeker deras händer. Små knubbiga barnhänder. Älskade löss. Klarar oss alltid. Mitt dåliga samvete står i terminalen. Han har aldrig varit här, Inte ens när vi var gifta vågade han sig hit. Vilken värdelös liten skit. Var jag drogad i tolv år. Mitt förakt väller ut som asfalt. Buskarna blir pelare, gräset svart. In går de. Till Peräkammarinpoika. Jag vinkar och någonstans vaknar du Min musa. Så Hej. Jag är kär i himlen. Den är ozonskadat skön. Jag tror du säger. Någonstans finns det kärlek för alla. Men tänk om den inte räcker, om det inte finns någon kvar, du du du. Nu är du tyst som mina fötter på väg hem igen Inomhus stinker det procent. Bleka sanningar möter mig i dörr. Så kaffekokaren är tom. Han snarkar ännu. Viskar böjd över. Åker till affären. Han svarar inte. Att få ut bilnycklar är värre. Ligger så stel, stor där. Lirkar och känner den mjuka kuken. Låt bli. Kan du låta bli. Jag kan visst inte det. Nött skinn i min hand. Men visst fan får jag dig att växa än, så går jag Som att färdas fyra mil är en serie av händelser. Skogens sus och vägbanan. Handla. Kaffe och en ny spade. Lutar jag mig i doft av apelsiner med instucken nejlika, håret doftar julafton Kanske är det så. Men trettio grader varmt. Svettpärla längs bröst. Jag vill att någon ska slicka på mig lite. Ibland låter jag tungan smaka hud. Jag är så utsvulten att visaren snurrar bakåt, stannar upp och slår botten. Igen. Jeesuskyrpä Detta pendlande. Humörsvängningar är dag. Upp ner upp ner. Varför upprepas allt. Hämta barnen på söndag. Det måste jag komma ihåg. Någonstans spikas en sanning Dimman kommer redan efter en kilometer. Den är mig välbekant. Långa fångstarmar av minnen är skräck. Ensam är allt. Så krocken och så bla bla bla bla. Minnen av igår. Men, vi kan säga så här. Det jag ser finns inte nu. Det fanns en gång, jag vet det Ändå glider det förbi en hästdroska framför ansiktet. Jag kan nästan ta på den. I Eken hänger det en man. Inte för så länge sedan tror jag. Han är ryss. Jag ser det på uniformen. Älven är full med lik. Rävarna kalasar. Jag vill tillbaka igen, till mitt liv. Vägen ligger veckad. Bilar susar förbi och genom hästkroppar. det är inte på riktigt, jag inte rädd. Händerna skakar som löv i storm, mamma? I baksätet sitter en clown med motorsåg. Vägen är borta och jag är mer än krockskadad - en lastbil på glid eller är det Tintomaras skratt genom radio. Något ligger asfalt, det är en lösnäsa, det röda lyser STOPP. Påkörd i häcken som ett hopknycklat paket av plåt, ett hölje plast kring cigaretter Och nej nej nej nej jag vill fan inte ha någon vård och de här små lustiga vätskestationerna, bara dränk hela jävla världen i sprit och inte mycket mer Ansikte i ratt och höger ögonbryn spricker, åttonde gången, satans italienare gör ärr till buckliga punkter av ljud. FIAT låter femton centimeter. Kommer ihåg exakt varje tillfälle, eller nu ljuger jag. Igen. Minns inte hälften av alla ärr jag någonsin känt. Hon står lutad in i rutan och vrålar sitt tungotal. Blablöbb glöbb. eller säger hon MÅR DU BRA? Vafan nej, min tröja är förstörd och du är så in i helvete ful att magen vill vändas ut och in. TA EN PLASTPÅSE ÖVER HUVUDET. KNYT TILL OCH ANDAS IN och tejpa mitt ögonbryn. Tack. Det rinner ner blod i ögonen och jag är så fåfäng. Vafan inte mitt ansikte. Nu måste jag dressera håret till vänster igen. Ligga över. Åh fyj fan. Hur mycket makeup finns för alla jävla minnen. Mest tänker jag. Låt mig för fan inte dö i den här bilen. I en blå SAAB , en combi. Herra juma. Jag är så trött på bilar och svetsloppor hoppar Där var hans foto igen jag gör det Någon står mig nära. Nej över mig. Lutade torn är du kärlek. Han skakar på huvudet. De sågar genom metall. Orangea västar i dagsljus. Fnitter når mig. Det är jag. En bil knycklad. Igen. Glider ner i säte. Viskar mot svetsglasögon. Är du brandman? Nu ler han. Ja. Snälla, släck mig inte Kanske beror det på avhållsamhet. Kriget inom oss. Att vi aldrig är ensamma. Kan inte knulla. Jag lider. SJU DAGAR. AAAAAAAAAAAH. Det är länge för en nymfoman. Det är länge för en kanin. Det är ett helvete för baby. Buhuhuhu Mitt humör är TORS. Min farbror heter så, han är major. Jag är ingetdera. Mer som Speed. Men i alla fall. Han lider. Jag lider. VI LIDER. LIDER. LUDER. Vafan så mens. Blod blod. Kapten Blod. Inte det? Att han är svartsjuk rent hemligt. Att allt är före. Innan. Kan jag rulla tillbaka tiden med en vev skulle jag. Gråten kommer i bilen (BIL BIL BIL. Fyj fan vad jag är trött på att skriva om bilar, men allt det här som viktigt sker där, på väg bort. Till något annat. Han kör SAAB. Eller jag kör nu. Behöver Colombia mörkrost. Tre liter minst. Det finns inga noveller i mitt liv, endast kapitel - Handlingen eller den icke definierbara handlingen hoppar. Då och nu. Det är upp till andra att hålla reda på tråden. Allt sitter i håret. Knutarna, tovorna som inte går att få upp. Saknar du snön? Jag vill skicka dig ett Ton, en ton från Brahms ungerska valser. Ja men) Jag skriker nu och är tejpad. Och Bilen har ett hål i taket. Brandmannen vinkar. Kör försiktigt. Kulta. Fan så fint sagt. Jag hickar till. Den tar sig fram, ja För fan. Det här är ett flygplan. Vi ska till Rom nu. Fan heller. Mot. Norra vägen. Behöver en ny bil. Det går så sakta och jag ligger på tutan. TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT Han där i blå overall svär på mig, men jag håller fingrar i snäckan och skriker. Vedä kätteen. Gör det för fan och gasa. Gå och runka nisse. Massa hotell här. Turistindustrin är mig övermäktig. Sov på hotell i Oulu eller jag är ett Hotell, människor checkar in i mig och checkar ut. Kom du med Alla rum är vita med svarta gardiner. Natten är aldrig här. I Finland, i Lappland finns ingen natt nu. Ljuset är hemskt. Jag kan inte beskriva det bättre. Jag har gått i sju dagar och skrikit. VEM HAR TAGIT MIN SNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ, det är värmebölja svetten klibbar mig mot skinnsäte Ingen erkänner någonsin något alls. Alla bilaffärers tysta vrål. De har skruvat ner tomgången (din dåre, tiden är inte konstant, den FLYTER) Tempus har inget med saken att göra i ett etui stämplat Marlboro och jag slänger det på disken, visar fram ett register och säger inbyte utbyte, vad sägs etthundrafemtiotusen Så han står där med ett snett leende. Zeke Varg i blond kostym (min musa baby hångelmaskin har bytt plats, liv stad han är ALLSMÄKTIG, HELL MAGENTA, vafan håll käften) säger. Jag känner igen dig. Jasså, så säg vem är jag. För dig. En illusion. Ett projekt. En desperado i en SAAB (För mycket kan vara tyst, i gråt med suddiga konturer och jag har ingenstans att gå mer än till dig och det är inte som han vinklar sina persienner till blick eller ens är hemma, det är mer som jag är alldeles borta) Jag måttar. Etthundraåttio centimeter och mot väggen. Kiitos. Jag sa det. Mest för jag velat så länge och han sover soffa med död. Så. Lägg dina händer om min mjuka häck och lyft mig mot alla dessa medaljonger och bilnycklar som rasslar skåp Han lade på luren och sänkte händerna. Jag är en mycket blyg person. Jaha. Men. Min man finns inte längre. Jag behöver fly ett tag. Det här är det enda sättet. VAASA? Nej jag hatar den staden. Vafan de talar inte finska. Kan du ta etthundrasextiofem och en avsugning kanske, regnrock eller ej du har en vacker mun och jag tänker på fåglar som pickar i bröst låter instängd skog i kalhygge och viskar Hoho. Du och jag baby och etthundranittiotusen ner du går ner på knä och slickar mig ren från bensin och längre in rör mig och kom in, fönster buktar och satan står på bräda. Surfar i våg mot, handflata mot tid han höjer i - Välsignad varde ditt namn du, en apa gravid på månen som tillber Rymd i det svarta som är oääääääääääändligt För mycket är självklart men inget av det här det är kärlek i mitt glas så drick för fan hur svart är svart som jag Är det oundvikligt. Allt som fan bara händer. Hela tiden pågår detta kring. Draperiet rasslar i pärlor. Jag är trång , kniper av huvudet på nål. Jaha. Nu fnittrar jag igen. Blonda jävla huvud som guppar. STÅ STILL. Han stönar mitt öra. Över disk och kjol är upphissad. Ligger med huvud utanför kant och ser. Tassavtryck i mattan. Vafan att gå två steg och plötsligt möta en gevärspipa. Din kjol är för kort Inte som jag hann tänka. Smällen kom automatiskt, rörelsen upp och mot. INGEN KVINNA HAR NÅGONSIN BURIT HAND PÅ MIG. Inte det, nehej, nu jävlar får du då. Du kan inte bestämma över längd, var när eller hur. Bara för det har jag ingen kjol alls, visar rumpan när jag viskar, ritat läppar på. Kiss my ass Han säger att jag inte respekterar honom, eller något alls. Det har han rätt i. Men han har all den respekt jag kan ge någon annan människa. Jag aktar mina ord. Vafan, kom igen säg att du förlåter mig. Inte det. Nehe. Nu låter jag gnällig igen. Det är Stockholm Han vänder mig och håller en hand om höft när allt välter. Hela huset och Rom brinner. Mitt ansikte i spegeln. Förvridet. Jag biter läpp och blodet sprutar. Tungan slickar mig djupare djupare in. Nu deklamerar jag Res mina maskögon Ivanhoe Rädda mig. Fräls. Krossa revben - stegra inlopp vinn tornerspel i Rom när vi är rymdskrot i bana kring allt annat Pax Vobiscum och låt det brinna Istid är inget annat än vinter och vi kan Kursk, .inget kan höras i rymden baby. I ansiktet, jag vill ha det där. Eller munnen. Gapar och sväljer. Smaken. Jag tycker om den. Han stryker mig över hår. Jag drar ner min kjol och torkar mig kring mun. Kastar nycklar på bord. Din betalning. Varsågod Ute står dygn stilla. Hur tyst natt ligger i mina händer av plåns ständiga nötning, då vi talar om att älska det vackra så mycket och så fort. Men nära vill e mun som blåser liv i sol i en skugga större än skam i dessa vallmofält vi vaja Halternecks opium Påtänd. Nej mer som nerkyld. Jag förstår att jag talar till ängen där nere. Linblå fält på södra infarten. Avtag. Mot hem. Mitt huvud sjunger. Mot Lärkan. Inget håller längre ihop. Inte jag heller Ett Ritsch från tändsticka mot landsvägs grusknaster i rökens ringlande, är jag ett darrande S i luft - eller oundvikligt för valet var och är men jag hör inget, berätta. Står vid älven igen, tittar ner. Svartvatten virvlar kring. Vad är det du vill säga bakom spegel är det om luft jag måste dela, för den finns här om du drar mot drar mot och blundar. Går ner. Kläder tyngs. Där nere är jag. Tycker du om min mun mot ditt öra så andas nu Mitt huvud - en urgrävt pumpa ibland låter jag någon tända ljus mot natt han säger alkis och borstar hår be bop a Lula she's my baby är inget han sjunger men säger är jag är jag ÄR JAG och där står pojkar och håller varandras händer, över rist gör Milton honnör havet motar sig från har tappat en känga JESUS GICK VATTEN. Vattnet väcker mig i mun. En Aborre simmar förbi med döda ögon. Ovan vattenyta håller jag en cigarett. Den är torr. Jag står dyngsur. Med en tänd cigarett på grusvägsknaster, en röd liten ask mörkt med K R Ö G E RS i svarta bokstäver Vänd till solen skriks. Blunda och låt mig brinna nu, precis mellan dina händer. Men du. Jag är så svag för dina tankar, jag ställer omöjliga frågor i mitt huvud Jag går tre mil hem. Torkar inte ens. Solen steker mina fotsulor, eller den ena. Andra benet är borta och jag kan inte sluta fnittra. Framme vid ändstationen. Samtliga passagerare kliver av NU. Sjutton dvärgar hoppar ur mitt huvud och börjar bygga en stad på händerna Mitt dörrhandtag är svart, svett. Som allt brunnit därinne. Av oss. Vi har brunnit upp. Jag droppar blod på ljusgul parkett pumpahuvud. pumpahuvud. pumpahuvud Han har packat sina saker i sopsäckar. Det stämmer bra. Du, vi äger inget mer än skit. Saker. Tingestar och köpslår med livet. Så lätt allt förgås. I dörren vänder han sig inte Ropar jag. Tror det. I mitt rike av spadar, schackra livet, köpslå. En kvinna två barn. Du får oss billigt. Lite kärlek vad sägs. Men. Han åker på en gammal MC från trettiotalet, det ser ut som en Björn knullar en båge. Åh fyj fan. Hem till Sverige. Skrattet fastnar i hals. Jag står bakom ett träd och bygger dess bark kring. Något sjunker i mig. Det är sanning. På söndag måste jag hämta barnen. De han inte vill ha. För vi kostar för mycket tillsammans Något saknas i dag igår och i morgon vi är som kalla och regniga och blåflimret är ett veck i panna hela mattan full med blod, de säger blödande magsår det är en stad som dött och barn som sprängts Tre dagar går i ryggsäck. Fjället skrattar. Perkele. Knulla mig lilla moln till regn. Alla tårar blir konstiga koder ingen kan lösa. Följer trädets autostrada nedåt. Vänd i jorden ligger jag och hånar maskar. Slå mig då lilla vän. Jag håller. Fimpa i naveln vettja. Hu så tuff jag är. Har ni något att dricka. Det är så sorgligt att jag börjar snyfta Skrattar och drar efter andan. Det är fel årtal på mig. Jag är så gammaldags. Vill ha familj, vill vårda, vara nav ni ska snurra kring. Sol. Kom inuti mig. Flörtar av gammal vana med en mullvad. Han kan inte ens se mig. Men jag låter rösten anta den smeksammas jag kan bättra mig. Jag kan bli en annan. jag lovar. snälla stanna. det är klart att han inte hör. jag är under marken. guldlock för 102.50 var sjätte vecka Det går någon ovan mitt huvud. Gräv då, gräv. Smutsa ner dig lite, kom smutsa med mig och påsen med sega björnar, men ingen säng har jag sovit i och äter inte gröt Jag inbillade mig att musan satt i en solstol på färjan till Turku. Han hade endast handlat en pall Karhu. Det var väl inte du? Eller. Men skriva måste jag. Ursäkta, men vad vacker du är. Ibland vill jag lägga handen på för att se om du försvinner. Förr. då I tiden baklänges fanns ASYLEN, men nu Bara sitter här i blomsterjord Yrsel är ett faktum och man kan vända på saken steken stekeln och att det var mitt fel som var nyfiken på älska, jag ville dela. Och så öppnas dörren till evigheten och allt skriker efter en ny kuk, JA och under alla dessa tankar från Intet, är vädret och sprit och kärlek som tom blomvas Jag blir rädd när du dricker så. Som han. Snälla. Jag vill att du ska se och veta. Han kryper i hallen med väggar multnande kring. Mamma ligger under bordet och jag häller ut sprit. Står på en pall för att nå upp. En syster gråter tyst. Nananananana. Jag är. Drottning av spadar. Jag är. Halleluja. Maskar kryper ögonhåla och jag skulle vilja ha en fest. I jorden ringer en telefon. Kan du svara Hallå hallå. Det är drottningen av skit som talar. Lyft luren Juoppo. Jag vägrar tro på att du inte avgudar mitt toviga hår och beniga fingrar. Talar med en röstbrevlåda i Hades. Någonstans mullrar åskan. LYFT LUREN FÖR FAN. Sömnigt säger han. Pumpkin? Någonstans ekar jag inte, utan hörs klart och tydligt. I handflatorna har jag ärr efter naglar. Det är mina egna. Jag kör in dem och knyter till. För att känna hur det pumpar inuti, forsar fram Blodet från Norr. Jag har krockat din bil. Igen. Sen tappade jag den på vägen. Eller något. Det bara händer. Allt. Allt. Nu snörvlar jag baklänges som en unge. Vet du. Att komma hem är att dö lite. Han säger, jag vet och håller om min nacke med osynlig vind. Jag blåser mot maskrosor. Gro. I mig. Jag - Asfalt.
Prosa
(Novell)
av
Inkarasilas
Läst 1778 gånger och applåderad av 42 personer Publicerad 2012-10-08 09:36
|
Nästa text
Föregående Inkarasilas |