Brev till min pappa.
Hej pappa.
Det är jag, Lisa, jag vet att vi bara skäller och skriker på varandra nu för tiden. Men jag ville bara säga att, du var min bästa vän när jag var liten, och hur fan går man vidare när ens bästa vän för livet inte längre är ens vän alls.
Jag har förlorat en liten del av mig, och jag vet inte om jag borde vara glad eller ledsen över att jag måste inse att det är du som varit den största anledningen till att jag är som jag är.
Jag har legat i ändlösa nätter och väntat på att få komma på ett sätt att kunna förlåta dig.
Men efter vårt senaste samtal, så ligger jag bara mest och stirrar upp i taket och undrar hur fan man kan vara ett sånt svin mot sin egen dotter och blir mest arg.
Jag är här för att bevisa att du hade fel.
Jag kan bli någon annan än dig.
Jag älskar dig.
och jag hatar dig.
förlåt.
Men nu är det din tur att vara vuxen för en gångs jävla skull.
Jag är trött på att vara den sårade åttaåringen som förlorade sin pappa till sorgen.