Du behöver inte vara rädd för att hamna i helvetet, för det har du redan varit i, i hela ditt liv.
Välkommen till dagens samhälle!

Har du tänkt på hur nedvärderande samhället är? Hur reklamer visar hur en perfekt människa är? Ingen tänker på att även de i reklamer har jobbat hårt för att se ut så och att man alltid använder Photoshop. De som jobbar med att sammanställa dessa reklamer förstår inte att för oss ungdomar, så känns det som om djävulens treudd borras in i våra hjärtan och förgiftar vår sinnesstämning med avundsjuka och hopplöshet! De borde lägga av med att ”förfina” alla modeller.
Det är även siffror överallt, på prov, vikten, resultat, allting visar var man ligger och även de krossar en totalt.

Samhället består av en samling ungdomar som ser lyckliga ut, men som är helt förstörda på insidan. Om man visar sina riktiga känslor för allmänheten, beskrivs man som deprimerad eller som en mes. Men alla är väl ledsna ibland? Det är bara det att vissa kan läsas av lätt, men andra har byggt upp en skyddsmur, en känslomässig skyddsmur. Alla tar olika saker på olika sätt och blir sårade av olika saker, därför bör man bara vara snäll mot varandra, för man vet inte vilka allas personliga svaghet är!
Ungdomar styr samhället för mycket och det är vi själva som hetsar upp varandra med att vi ska vara perfekta.
Jag blir så arg när jag hör saker som att det är insidan som räknas och inte utsidan. Innerst inne vet vi väl alla att det inte alls är så? Kan man inte bara se sanningen i vitögat och göra någonting åt det istället för att leva i någon slags drömvärld?


De vuxna borde ta mer ansvar. Se till att vi ungdomar inte gör om samma fel flera gånger och lära oss att alla människor har både goda och sämre sidor.
Så tycker jag föräldrarna borde sluta med att jämföra sina barn med dess vänner. Det är enormt störande och sänker självförtroendet så mycket! De kan slänga ur sig saker som, varför kan du inte vara lika intelligent som... Då känner man sig dålig och tänker förlåt, jag är en värdelös unge!
De vuxna är ju våra förebilder, kanske mer än de anar. Så om vi får lära oss hur vissa beter sig mot varandra, är det klart att vi också beter oss på det sättet. Men vilka är alltid de hemska? Jo, ungdomarna! Så om de är elaka mot varandra, är det ju klart att vi är det mot de i vår omkrets.
Och om vuxna sårar varandra, vem är det som drabbas mest av deras dåliga humör efteråt? Jo, vi ungdomar återigen.
Faktum är att de mesta problem som ungdomar har, kommer hemifrån och det präglar vårat beteende och vår livssyn! Det är ju bara hemskt hur mycket problem det finns överallt!
Det jag vill säga är att vi ungdomar ofta är syndabockar, för något som i grund och botten inte alls är vårat fel!
Jag tycker också att det borde finnas en regel som säger att alla ska besöka en kurator eller psykolog i skolan. För alla har sina problem, hur små de än verkar vara för andra.

Om du går in på till exempel weheartit.com och söker på depressed, sad, lonely, selfharm, kan man se hur många som verkligen är förstörda! Jag har pratat med många och även läst om det här, hur man blir pressad att bli smal, att när man gått upp ett kilo, så svälter man sig själv. Att man står i flera timmar framför spegeln så att inte ett hårstrå ligger fel.
Det är ju bilder överallt, på snygga smala personer och det är ju klart att man vill se ut så med, så man gör allt för att se ut så.



Visste du att självmord är en utav de vanligaste dödsorsakerna bland ungdomar? Förmodligen tänker de att de faktiskt levt i djävulens skärseld hela tiden och att döden inte kan vara värre, man har alltså börjat se döden optimistiskt! Inte konstigt, på det sättet dagens ungdomar lever på.
Det är till och med dubbelt så många självmord än bilolyckor bland ungdomar! Och det värsta är att självmordstalen har ökat både bland unga män och kvinnor på senare år. Under ett år, begick 1500 personer mellan 15-24år i Sverige självmord. Det var exakt 1077 män och 408 kvinnor. Det var även sex pojkar och tre flickor under 14 år som tog livet av sig. Osäkra självmord bland kvinnor har ökat med 111% och även bland säkra självmord har det ökats.
Bör man inte ifrågasätta regeringens tänkande när de bygger om vägar, har massa kostnader och gör allting för att det inte ska bli bilolyckor, men man tänker inte ens på självmord? De berättar inte ens när någon tagit livet av sig, för man tror att det ska inspirera andra till att också göra det.
Borde man inte satsa på ungdomarnas välmående när självmord är en så vanlig dödsorsak? Nej, nej, det bara glömmer vi så fort som möjligt eftersom det är så obehagligt. Men tänk om det är tvärtom? Att man kanske vågar gå till en psykolog utan att känna sig som en zombie. Borde det inte vara betryggande att kunna veta att andra mår lika dåligt som dig? Man borde göra någonting åt det innan det är försenat!

Snart kommer säkert utseendet vara viktigare än ditt CV i en arbetsintervju. Men det är ju redan viktigt. Man kan ju inte komma dit i till exempel rosa hår, eller slöja utan att bli betraktad som konstig och annorlunda. Måste man komma i kostym till en arbetsintervju? Svaret är nog ja, tyvärr! Jag tycker man i framtiden borde ha blinda arbetsintervjuer, så att man inte kan döma efter utseendet utan att första intrycket är den sökandes förstånd!

Här är det inte krig, men frågan är, mår man bra psykiskt för det?
Människors största problem här är hur man ser ut, om man har det nyaste, vem ens favoritkändis gifte sig med... Det är klart att man ser livet som tråkigt när det är så! Man har blivit för bortskämd. Människor på andra ställen, kämpar för att få vatten, blir glada när de ser en skalbagge som de kan äta, eller får lite vatten. Här blir man arg när man inte får äta tio köttbullar utan bara åtta stycken. Det är så bortskämt!
Jag hörde en gång att ungdomar faktiskt blir otåligare och otåligare och att man numera når sämre resultat i skolan, haha, vad ironiskt! Visst så föds vi med olika förutsättningar, men bara för de så är man ju inte sämre. Och man har ju alltid alternativet att kompensera det man har svårt för, med lite jobb! Ungdomar tror de ska få allt serverat på ett silverfat. När man måste arbeta lite, blir man arg och om man misslyckas blir man ledsen och struntar i det.
Man vill bara säga, kämpa för i helvete! Ingen har det ju lätt, alla har blivit slickade utav den varma, plågsamma lågan som kallas för sorg någon gång! Alla människor som lyckats med något har jobbat mycket, men det förstår man inte. Vi tror vi ska vara intelligenta utan att plugga, vara smala utan att träna och så vidare.

Så ja, detta var bara en liten förvarning för vad som väntar på dig här i helvetet, mitt kära barn, mer kan jag inte hjälpa dig med.
Och förresten, trevlig vistelse!