ett starkt läte strömmar ut

från mitt inre



ur hela min Kropp

som en Avgrund djup


får hålla mig i fenorna
framtill på Fiskdjuret

det bastanta hala lena

då den för mig nedåt

Havets botten

genomskinlig lysande


det susar av

Smärtlöshet


bara havet svävande lätt

bär våra Befriade kroppar



En stund senare somnar vi nära

sååå Nära varandra


Djuret och jag

blir till Ett

i ett ständigt Porlande

Vaggande