nog är det vinter allt
träden är nakna i snålvind
talgoxarna sitter uppfluffade på balkongen
väntar på talgboll

Kosmoskatten tvärbromsar vid balkongen
morrhåren darrande av väder
"det är för ruggigt" muttrar han nog

nog är det vinter allt
när mörkret sveper runt husets hörn
likt utsvultna vargar drar vindar ylande förbi
biter lättklädda i hasorna

mitt i eländets elände
kräksjukechocker på arbetet
zombietrötthet på hemmaplan
upptäcker jag det som räddar min dag

novemberkaktusens svällande knoppar
med löfte om blomsterfägring
när det behövs som allra mest

plötsligt är det inte lika kallt
och vintern, det är tur att den inte når överallt