Där borta vid björken
ligger min hund
vård för själarna
en slags minneslund

Min trofasta kära
med ögon så varma
han kunde briljera
och vänner charma

Han lärde mig förstå
vad livet är värt
uppskatta enkelheten
det man håller kärt

Han lärde mig uppskatta
naturens sköna språk
vid långa promenader
runt landsbygdens stråk

När man var ledsen
fanns han vid min sida
vid dåligt mående
han glädje kunde sprida

Han följde mina steg
vart jag än gick
värme och ömsinthet
var känslan jag fick

Nu vilar han i stillhet
ty livet bjuder så
vid björkens krona
under himmel blå