Redan medlem?
Logga in
bortom alla begrepp, händerna i taket: glasklart
åttioen åttiotvå
nej du slipper
leva om ditt oöppnade liv
Livet starkt kryddat
av det absoluta.
Ompaketerat kött.
En kvarvarande rest.
Det håller inte längre.
De röda maskarna alldeles fina och
ogenomskinliga vita i ansikte och kropp.
Tvillingbergen fyllda av hat och självbedrägeri.
Försäkrade, förvisso, mjölkharens reflexer
fortsätter, förvisso.
En gång hängde sig trädet i människan. På pappret en silverskir blyertskludd. Snabbt tecknat, åttiotre, åttiofyra ...
Prosa
av
Per Blomqvist
Läst 346 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2012-11-14 20:33 
|
Nästa text
Föregående
Per Blomqvist |
