Jag levde för stunden
på snöklädda berg
där solens strålar
gav himlen sin färg

I ekot av tystnaden
fanns filosofin
en njutningens stund
likt ett årgångsvin

Jag levde i drömmen
som väckte mitt sinne
att uppleva morgonen
och sommarens minne

Vid fjärilens vingslag
stod jag där stum
i dofternas närhet
när kvällen var ljum

Jag fanns där i nuet
vid strändernas våg
på rygg under solen
min världsbild jag såg

En tavla av stenar
när regndroppar stänkte
gav drömmarna näring
där klippblocken blänkte

Jag fanns där i livet
när det var som bäst
då kärlek och ömhet
fick upplevas mest

Ett barn i min hand
på strövtåg längs vägen
en känsla av rikedom
för mig så benägen

Jag levde min dröm
att tacka för livet
för hälsa och frihet
ja allt som var givet