Står vid havet
bilder från de
10 senaste åren
kommer fram.

Vattenytan ryker,
snart kanske den
täcks av is.

Jag ser
min sorgs ursprung,
jag ser mina
underbara barn
präglade av skräcken
märkta av att leva
i ett inbördeskrig
mellan mamma och pappa.

Tagna som gisslan,
tvingades mina NI
mina underbara barn
le mot fotografen
den okände fotografen
vars skugga anas på bilderna.
Vem tog bilderna?
Ja, vem fan tog bilderna på mina barn?

Fast det spelar ingen roll nu.

Det är mitt liv
berättelsen om mitt liv,
jag pusslar ihop
när jag står här,
vid sommarhuset
i Falkenberg
en råkall kväll i november
2012.

Bilderna bubblar upp
ur havet
fastnar på minnets
nyvässade krokar
blir sedda
slocknar
och försvinner
ner i djupet.

Men det är fred
och vapenvila nu.

Jag älskar mina barn
för EVIGT
och det är det mest
äkta jag vet.