Sakta kommer skymningen
åter nu till oss
och låter fantasi och dröm
från stranden kasta loss

I tanken styr vi ut
på märklighetens hav
under nya världens stjärnor
utan några krav

Där möter vi pirater
med ögonlapp och krok
seglandes i jakt på guld
som ur en dammig bok

Och visst har de kanoner
samt många tunnor krut
så att de när de möter oss
kan skjuta skarp salut

Och när piraterna passerat
tittar mångubben fram
en lycklig gammal flintis
som ej behöver kam

Han stiger upp på himlen
och säger till oss hej
så att vattnet silverblankt
syns under dej och mej

En gubbe utav silver
som spelar spansk gitarr
medan han av stjärnor och ränder
tankspritt rullar Havannacigarr

Skrattandes lite narraktigt
"nej jag har inget Armstrong sett"
grimaserandes sitt silverleende
spjuveraktigt brett

Säger som han vill
i sitt starka sken
innan han döljs av molnridån
på himlens välvda scen

Och nästan drömlöst vi då sova
innan solen precis gå upp
snart blänkandes i bronset
hos en karibisk kyrktornstupp

Vårt sinnliga Santa Maria
ligger då slutligen i hamn
medan morgonljuset kärt
vaggar oss i sin lugna famn