Iris, liljan, ser du den
hör du rösten, viskningen.

Den är sjungen ner från en rymd
den är som en känsla av hymn

när hon stilla öppnar sina kalkar
blomman skänker nektarn vingar.

Hos oss finns ju flickungen
hennes avtryck lyser än.

Vi har unnats glädje med dig
aldri-ig skall vi glömma din levnad
Irisen, lilla, välsignad.