tre eller fyra.
år.

ändå kan jag inte säga,
att jag känner dig.
som jag vill.

du har skjutsat mig till marken
ett flertal gånger.

då jag bara velat
avslutat
allt.

blunda för allt som kommer
låtit livet vara.

se allt fallit isär.

MEN

ändå reser jag mig,
gång på gång.

och får samma resa igen.

du slår mig med ord.
som du vet tar mig

jag kan skaka av mig
men inte från dig
inte allt de här

jag orkar inte
ser du inte vad du gör?

du får mig
tyst
nedstämd
deprimerad

hur kan du ha den makten?

jag vill vara jag
som jag alltid är

glad
varm
livfull.

men istället får jag de andra.

jag brukar undra,
förtjänar jag all denna skit
men tanken slår mig
att utan dig så är jag bara skit.

och du är inte ens min.