Det är alldeles för kallt,
utanpå inuti
utomhus inomhus
överallt

Snön är inte vacker
när dess renhet påminner om
hur smutsig man själv är


Och jag är så rädd att han ska se,
hur svart jag är i förhållande till allt det vita


Jag tar på mig vantar tjocktröjor fodrade stövlar
halsduk mössa och vinterjacka,
men de enda gångerna jag inte fryser
är när han är i närheten
när han håller min hand
eller när hans läppar nuddar mina

Och jag vet inte vilken rädsla som är störst,
att förlora honom
eller att förlora mig själv till någon igen


Och tryggheten är lika skör som istapparna som hänger ner utanför hans sovrumsfönster.