Ibland är bäckens vatten
salt som havet

ibland drar det blå
genom isens kullar

som ett öppet sår
som en ensam sång i vintern

och vacker är dagen
och vacker är himlen

men dricker du nu
ur kåsan du bär på

är smaken bitter
som öknens hägring

och törsten växer
ur flödet från källan


Ibland är det så
mitt i gnister och glitter

ibland är ett vatten
en sorg och en saknad

ibland är det vackra
ett spår i ett snöland

som doftar av eld
i en avlägsen stenring

men täcks av en vind
som drar snö över stegen

och låter allt vara
och bli som det är nu


Ibland är det så
ibland är det så

och vattnet är bittert
och bäcken är fjättrad


Men spåren av steg
minns jag väl var jag såg

och vidden är vit
och jag ser upp mot bergen