Att treva efter ljuset i midvinter
Jag trevar bland tunga skuggor efter att
stilla mitt begär för ett mottagligt ljus
-på min vinterväg-
Mörka krafter leker tafatt i skuggornas dal.
Dess obskyra och dunkla sträcker och strävar med sina klor
så som avbilder från trädens kala grenverk.
Under trädkronorna, täckta av tung snö
öppnar sig en glänta. Stjärnorna i en glasklar natt får snön
att kasta reflexer mot mig.
-sprudlande blåa och vita reflexer fulla av liv.
Mina ögon möter äntligen ljuset,
en natt en märkbart levande natt.
Det obskyra mörkrets land stagnerar.
Kontrasten utav ljus i mörkret ter sig
odödlig och segerrik.
-I midvinter,- en glädjens tid.
Mina sinnen är överrumplade.
För beskådning och till för dessa nalkas det levande,
i en vacker och dramatisk skildring.
Det goda i tingens natur. Dess makt är vacker.
-Segerfenomen-
Gåtfull i sin natur.
Där mörkret tuktar ljus.
I väntan på att bära dagen till gryning.
-I väntan på evighet-
Ruvandes på tid och rum.
-Djärv är kontrasternas egalitet.-