Han var notoriskt otrogen, och lovade bot och bättring varenda gång. Hon satt på sängkanten och borstade sitt långa mörka hår, snyftade och utbrast:
- Du bara lovar och lovar. Det blir aldrig någon ändring. Allt är så förljuget, hela vårt äktenskap.
- Men jag ångrar ju mig, jag sa ju det.
- Det har du sagt så många gånger. Jag tycker . . .
- Nu får du ge dig, det löser inget att bara prata hela tiden.

Hon gnydde olyckligt och såg på honom med fuktblanka ögon. Så kom hans eviga mantra igen:
- Nu vänder vi blad.
@