Du vet vem jag är...   Ingen kunde förstå mig när jag berättade om mina drömmar Jag var alltid så udda och annorlunda Extrem - sa dom Men du kunde se in i min ensamma själ och se skönheten i min enstöriga personlighet... Du kunde höra i musiken, som jag lyssnade, de underliggande tonerna som ingen visste fanns där... Du såg färgerna som jag beskrev till dig, såg skuggorna i solljuset... Du förstod min längtan efter frihet... min önskan att förvandlas till en svan, flyga till fjärran, känna vinden under vingarna...   Även doften av regnet och den fuktiga jorden tyckte du var underbar och vi kunde hålla på att lukta på varandra... gnida våra näsor mot varandra... och njuta av värmen och närheten...   Var finns du nu?   Jag vill uppleva det igen och igen, bara vara mig själv, känna mig accepterad och älskad ändå... Kärlek i tusen olika nyanser och dofter... Kände du det med?