Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det svartaste kaffets morgon

Det är morgon nu
för klockan har ringt
och allt är som det brukar:
brödet, josen, det svartaste kaffet
som en ström av Amazonas
i ett land av grönt

och jag vet att det är kallt nu
och jag anar frosten
som lurar på husens tak
och bakom knutar
och där nere vid sjön
för att dricka varma kroppars värme

och jag vet att jag vill sova
vill vända tillbaka
till drömmen om eld
och till bilder av broar
som välver sig högt över djupen
och över mitt brösts suckar

men det blir detta kaffe
det blir denna tidning
där världens öden
är ögon och armar
och rösterna från radion
talar om nirvana

men inte om utslocknandet
inte om denna himmel av intet
utan om människor och musik
och att återuppstå
för att andra vill leva
i det vildas verkligheter

och jag undrar över min dag
och jag vänder andra örat till
och jag är gärna snön
som faller från himlen
och vinden som vänder hem
från de stora havens vidder

och jag letar efter Graal
i min kopp med svarta nätter
och efter ord som betyder
hand i hand famn i famn
Graal gömd i viskningarnas grottor
mitt i ömhetens berg

och jag är gärna snön
och jag faller gärna
över världens kant
om jag mötte ett annat nirvana
än i flödet av nyheter
om ingenting

och jag andas grönt
under regnskogsträdens
milda dukar av blad och ormar
och jag är en tavla
också denna morgon
i denna vita vinter

och kanske är detta svarta
denna varma ström
av natt och pirayor
en stig som leder
till Graal och längre in
närmare bergets hjärta

kanske ett liv som säger:
hit men inte längre
hit men inte dit
och jag tänker på dagen
och jag tänker på isen
och jag andas och finns

och jag söker med fingrarna
i dina penslars spår
över regnbågspasteller
längs ödmjuka ryggar
och stillhetens ensamheter
när nattens sånger tystnat

och du tror mig inte
och frosten som vakar därute
tror mig inte
och bergen som finns där
tror mig inte
och kaffet bränner i gommen

men dagen är idag
och världen har kanter
och ingenting
är ingenting
men där regnskogen finns
är allting möjligt

och nu dricker jag till botten
och nu äter jag din kropp
och nu blir jag snön
som faller och faller
och jag blir den tomma duken
vit och naken

färdig för penseldragen
färdig för sagor att skriva
på nytt om bergen
och jag tror att Graal
är en hand i en hand
i en grotta mitt i världen




Fri vers av Peter Olausson VIP
Läst 196 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-12-14 09:44



Bookmark and Share


    Esa Salomaa
Så mycket kan en kaffekopp innehålla. Fint och djupt..
2013-06-16

  Måna N. Berger
Oemotståndlig suger texten in mig i sin suggestiva rytm och håller mig kvar. Enormt bra! Kärlekens lov i en av det svartaste kaffets morgnar, och Graal som hägrar, nära och oåtkomlig. Närmare än allt.
2012-12-14

    ej medlem längre
En fantastisk text som stannar kvar i känslorna...
2012-12-14

  Marianne Räf
Kanske, vi levde som vildar
i grottor, förr i världen. Hur
kom graalen in i Historien...?
Förde den in oss i den moderna
Eran?? Hälsn, från Marianne.
2012-12-14

    ej medlem längre
Stark!
2012-12-14

    ej medlem längre
Enastående fint och stort!

2012-12-14
  > Nästa text
< Föregående

Peter Olausson
Peter Olausson VIP