Så sitter jag här igen
skriver tomma rader
om min trista vandring
om höstregn
och gråa fält av dysterhet

Min älskade drar jag omkring
nedför ishala backar
Jag håller henne skälvande
av rädsla att falla

Jag älskar henne
kanske älskar jag även mig själv
mellan anfallen av självförakt
Jag vill inte förstöra
Jag vill att hon ska dansa
och jag vill dansa med

Det fanns ju en tid
när musiken flödade
som en jämn ström av energi
genom vår varma lägenhet
genom våra heta kroppar
och kvällarna
fylldes av skratt och yster lek
och vinglasen glittrade
av stearinljusens sken

Jag vet att den tiden inte är över
Jag vet att livet kommer tillbaks
När sorgen ebbar ut
när mörkret lättar
när kraften att förändra växer sig starkare
och lusten vaknar