blotta din avsky
för en underliggande kraft
som smyger sig upp ur jordens korridorer
av damm och historia
lägg din handflata mot glödbädden
utan att grimasera
och röken ska belöna dig med ett segel
som tar dig till en kyrkogård ståendes på lut
vinden strör grus under dina fötter
för att du inte ska snava på frusen snö och hala rötter
alla själar hasar motvilligt ner till entrén
prominenta du ska inte behöva uppsöka deras gravar
nu kan du vid ett och samma tillfälle nå dom allihop
utan att ens beträda kyrkogården
med det underkylda granris du stal av en bättre behövande
din fega sate