Glasblåsarens barn går med brända fingrar.
De spelar en helt annan musik.
Solstickepojken med ögon som tindrar.
Han röker mina tårar i rizzla,
de är blandade med kvävd retorik.

Symboliska dödsfall av olika återuppfödelser.
Jag är min egen mördare, min egen advokat.
I garderoben sitter skelett och mumlar.
Alltid samma toner, alltid samma tjat.

Behöver lite tystnad
30 minuter utan klagosång.
Kanske finns en värld där ute,
en plats utan inre kamp och tvång.

Leker lätt med mina brända fingrar,
de dansar på din hud.
Skeletten blir fler då jag föds igen ur askan.
Jag högg mig själv i ryggen, bröt mina förbud.

Jag röker mina tårar i rizzla,
med solstickepojken bredvid.
Vi sitter i en rättssal, ett glashus.
Där kastar skeletten stenar och skriker.
Jag ger inte upp utan strid.