Poesin
är ett dubbeleggat
svärd

För visst klyver
den sorgen
ångesten
och
apatin


Men samtidigt
klyver i mig
i små bitar
befaller
mig att fortsätta
hugga
i mig själv.

Varför?

För det är ju jag
som ÄR
den ångesten
den sorgen
och apatin.