Nere på stranden just där vågorna möter land bor en liten pojke. Han heter Saje. Pojken är ganska liten och det är också platsen där han bor. Saje tycker bäst om att sitta ned i sanden och se solen gå upp och ner.

Ibland händer det konstiga saker. Människor som känner Saje brukar berätta att när de går ner till stranden för att se på solnedgången kan de ibland se Sajes späda kropp ligga alldeles livlös. Men om man lyssnar riktigt noga kan man höra hans långsamma andning och se hur bröstet sakta häver sig i takt med andningen. Det som är förunderligt är att det utgår ett milt ljussken från den lilla kroppen, som om solen tagit sin boning i Saje.

Vad de inte vet är att Saje inte längre är kvar på stranden. Han har lagt dit sin kropp, just där havet möter stranden.

Det är inte alls svårt för Saje att lämna sin kropp. Han behöver bara sluta sina ögon och nynna på någon melodi han tycker om. Sedan väntar han tills ett klart ljussken visar sig för honom. Ljuset känns i Sajes kropp, det strömmar genom honom i kittlande rörelser.

Genom ljuset kan han se avlägsna länder och hav, alla djur och växter och till och med den minsta insekt omfamnas av det livgivande ljuset. Saje behöver bara följa med ljuset dit det visar honom.