jag

kvinna  

av blod

av ebb och flod

och

fransiga kanter

på randen

emellan

förnuft och spådom

och utsikten

att driva ut till havs

det blänker i den skreva

som är mitt värkande sköte

mina tankar skall födas

för att månen skall leva

och stjärnor bli till

jag ser att jag återigen

måste 

ta ansvaret  i mina egna händer

och älska med livet

ännu en gång