Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skratt och rynkor

Är lyckligt nyinflyttad - eller nyutflyttad skulle man kanske säga - på landet. De senaste fem månaderna har innehållit en otrolig mängd arbete, för att rensa ut resterna efter sex utflugna barn  tillsammans med allt mitt eget hopsparade skräpkapital, har varit ett mycket mödosamt, men också väldigt givande...(?) ... (jo, för massor har skänkts bort till second handbutiken...(!)... arbete. Det har varit rena rama Feng shui rensningen, både utombords och inombords, och den renande känslan har alltmer börjat etablera sig. Välbefinnandet har bara ökat hela tiden och min benägenhet att skratta, som redan innan var stor, likaså.

 
Ja men det var väl trevligt, tänker du kanske nu. Jo, det kan man tycka, och det tycker jag med. Vad jag inte är fullt lika förtjust i, är att mitt förbaskade välmående nu har börjat ge avtryck i ansiktet i form av djupa skrattrynkor på kinderna. KINDERNA! Ja runt ögonen också, men där fanns de redan tidigare. Jag njuter och myser och skrattar och blir skrynkligare och skrynkligare för var dag som går. Och fort går det; ungefär lika fort som ljuset återvänder så här i slutet på januari och början på februari. Med ljusets hastighet, med andra ord...
 
Ack ja, ack ja. Då är det ju samtidigt en evig tur att det är just på landet jag bor, för de enda som skulle kunna se alla de nya rynkorna om de brydde sig, det är korna och getterna och hästarna, och jag tror att de skiter i vilket... (vilket föranledde ytterligare en ny antydan till linje i mina lyckliga kinder)...



Prosa av Sommarnattsljus
Läst 236 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-01-30 21:41



Bookmark and Share


  erkki
Gratulerar! Smilgropar är väl de första rynkorna?
2013-02-01
  > Nästa text
< Föregående

Sommarnattsljus
Sommarnattsljus