Om än jag går bepansrad
Kan skäktorna mig sarga
Slagen jag till knäna segnar ned
Varför sänker du garden
Böjda knivblad till vila
Som om det redan rådde fred



Mitt ansikte förvridet
I vrede mina blottade tänder
Är inte den undergivnes fånfalska flin
Stod din barndomsvagga
I rike där de räddhågsna råder
Har du aldrig förut sett sådant vargagrin



Utan ära till jorden given
Den obefläckade gör bäst
I att på bekvämt avstånd titta på
Strid bär en enda lag
Så i fredstid liksom i krig
Vem av oss som först och hårdast slå