En saga om samsandets aga
Vem har bollen
Två bär en korg
i glädje och sorg
En förnöjsam färd
en väg till gemensam härd
Så skådas en ny vy
marknad i en by
Korgens omsorg
byts bort på ett torg
Dumhetens andar är fula
påluras en läderkula
Båda släpper taget
nu är en i vardera laget
Sen kastas boll
ställningen är 1-0
Herre på täppan bestämmer
armarna hårt om bollen klämmer
Plötsligt skrubbar en handen
när denne faller i sanden
Skadad hand har svårt att fånga
kasten blir ej längre lika långa
Leken börjar falera
spelet är inte roligt mera
De fortsätter att på
den väg de ämnat att gå
Den som är hel får rollen
att bära bördan av bollen
Otymplig i formen när den är rund
nu vill jag att du bär en stund
Växelvis de bollen bär
men den börjar bli till besvär
Och var ska allt det andra vara
i en boll kan man ej förvara och spara
Korgen hade handtag för två
nu får de åtskilda gå
Men var ska bollen bo
den tanken ger ingen ro
Hoppet står till korgmakarens by
hans välvilja att ge dem en ny
Ödmjuka sinnen ber om försyn
om styrka att orka vägen till byn
Att detta ska vara en tillfällig sorg
och få lägga bollen i en korg
Underordnad blir rollen
i vem som bär bollen
Om den vill som bestämmer i skyn
kanske de båda kommer samtidigt till byn
Eller korgmakaren gör korgar till envar
ut ur byn vandrar nybildade par
Förhoppningsvis villigt i lag
bärande i rejäla stadiga tag