Ni tror er veta hur det känns.
Ni säger ni förstår.
Ni säger ni vet.
Ändå står jag med frågorna kvar.

Ni säger att inget ont ska ske.
Att ingen ska vara elak.
Att alla älskar alla.
Hur förklarar ni då mobbningens existens?

Ni säger att ni tror på mig.
Att ni ser min styrka.
Att ni ser min vilja.
Och mitt hopp.

Ni tror att jag aldrig gråter.
Ni tror att jag alltid ler.
Ni tror att jag är någon annan.
Ni glömmer vem jag är.

Inte så konstigt.
Då ni inte är något ni.
Utan ett jag.
Du är inte ensam om att bete dig såhär.

Men varför mot din dotter?
Tror du jag kan köpas?
Att du mig kan äga?
Fjäska om du vill.
Spelar ingen roll idag.

Då du ändå glömt mig av.