Jag önskar att du såg mig på samma vis som jag ser dig.
Du förstår nog inte riktigt hur mycket du betyder för mig,
Hur mycket jag skulle göra bara för dig..

Du är det vackraste jag vet.
När du ler så ler jag, värmen som sprider sig är otrolig.

Men när du är tyst, inte pratar med mig..
Jag blir ledsen, känslan av att något är fel rotar sig.
Smärtan av att känna sig otillräcklig, osynlig.
Jag försöker dölja känslorna så att du inte ska märka,
Så att du inte ska bli arg eller irriterad.

Jag är en känslosam person.
Kärleken är något jag tror på.
Gensvar är något jag behöver.

Jag vill inte vara den som ger medan du bara tar.
Jag vill inte vissna bara så att du kan blomma.
Det går jag inte med på längre.

Du betyder allt för mig och jag älskar dig.
Men jag är värd mer

Jag önskar att du insåg hur det verkligen är,
vad du gör med mig.
Om du ändå insåg och visste om i alla fall.
Men det gör du inte, du är ovetande.
Du ser inget alls, eller bryr du dig bara inte?

Jag har snart inte mer att ge dig
Än ett "farväl"