Det var en skön kväll och björkarna hade just slagit ut. De hade prickat in ett perfekt datum för fest i radhuslängan. Men några gick dit med förhoppningen att det inte skulle bli som sist.

Det var tio lite stelt nervösa men förväntansfulla par som stod uppställda utanför den ljusgula kvarterslokalen. De småpratade och sörplade i sig några glas av välkomstdrinken. Drinken hade Lennart fixat, i år precis som alla andra år. Den bestod av hemkört av bästa märke från hans garageanläggning, en skvätt flädersaft och en dutt Sprite i relationen 70-10-20. Efter några års experimenterande hade han kommit fram till att det var den mest effektiva blandningen för att locka fram bra drag i festen. Lennart själv, en skojfrisk göteborgare som kvällen till ära var iförd en sportmössa det stod "Blåvitt" på, slevade upp glas efter glas till gästerna ur en gigantisk bålskål av hårdplast.

Efter femton minuter steg sorlet och de flesta hämningar verkade ha lämnat området. Lisbeth och Kerstin, två överfettade småbarnsmammor, gjorde ständigt gemensam sak för att kunna kombinera dagens barnvagnspromenad med ett aldrig sinande intresse för att besöka stadens olika konditorier för avnjutande av diverse bakverk. De stod nu strategiskt positionerade vid sidan om bålskålen, så de kunde hålla fram sina glas på ett enkelt sätt för att få påfyllnad och hade redan kommit igång med en diskussion om på vilket sätt just deras telning var mer försigkommen än den andres. De log, fnittrade och jämförde, medan de smidde planer på att innan kvällen var slut, hugga huvudet av varandra. Deras respektive, Urban och Lasse, hade slagit sig ihop borta vid sandlådan och underhöll varandra med hur många bilar de hade ägt i sitt liv, och vem som hade mest extrautrustning i sin Volvo V70 .
Några andra par cirkulerade runt, kindpussades lite som man brukar göra i utlandet, växlade några ord och berömde varandras klänningar eller uttryckte sin förvåning över vilken fin kväll det hade blivit, ett sånt där ofarligt intetsägande småprat ingen kunde reta sig på, innan man gick vidare till andra små klungor av folk som stod och pratade om ungefär lika intressanta ämnen.

Men Micke småpratade med sin fru Lina om annat.
- Och nu ser du fan till att du sköter dig i år, fattar du det? Han glodde ilsket mot Lina.
- Ja, ja, skäll inte nu då, sköt dig själv i så fall. Vi skulle ju ha trevligt i kväll eller hur?
- Du, förra året slutade dom snacka om oss först efter att midsommarfesten hade varit, då först när Kerstin grovhånglade med Lisbets Urban och sen rammade gungorna med Bertilssons Volvo. Sån jävla tur har vi inte jämnt.
- Lägg av nu, jag är väl vuxen va?
- Det kan man fan inte tro. Och våra grannar ska banne mig inte tro att du är nån vandringspokal som alla kukgubbar kan sätta på bara för att det är lite fest. Ja ger mig fan på att dom fortfarande tror att Lasse satte på dig förra året, då när jag låg i buskarna och mådde dåligt.
- Men det är ju inte ... försökte Lina innan hon blev avbruten.
- Nu slutar vi, annars blir jag förbannad. Dom skulle bara veta vilket pissigt sexliv vi har, du är ju för fan frigid ju. Men här ska du gå och kråma dig och sexa till dig. Gå in nu, och sätt fart på käket.

I ett annat hörn stod Lotta och höll sitt förmaningstal till Johan.
- Försök nu inte spela Tuffa Viktor, utan skärp till dig och kom ihåg nu, inget kladdande och tjafs med andras fruar, fattar du?
- Jodå, vadå då, flinade Johan, tidigare center i hockeylaget och en gammal kvinnotjusare av rang. Han hade redan fått lite högröd ansiktsfärg och spritblanka ögon. Han avslutade diskussionen med ett >äsch, kom nu, det är käk.>

Inne i den spartanskt inredda lokalen hade man hängt upp några ensamt hängande ballonger i hörnen och en tunn barnkalasgirlang var fäst över bordet, som var ordnat i U-form. Det såg kliniskt, avskalat och minimalistiskt ut, som gjort för fest i Folkhemmet, där det bara var att spola av med slangen efter att festen var slut.
Man satte sig till bords efter vissa omflyttningar, vissa hade köpt mat ihop men kommit ifrån varandra, men efter en del trixande verkade alla nöjda. Man tog fram sina korgar och började lasta ur den medhavda matsäcken. Det var precis som en parodi på skolutflykt, när alla började organisera sina högar, slå en avundsjuk flukt på grannens mat, kommentera nåt den andre hade och vilset se sig omkring för att ta reda på om nån skrattade bakom ryggen åt att det egna korginnehållet kanske såg mesigt eller fantasilöst ut, eller vilket var det värsta, verkade vara snålt komponerat.
Männen ägnade sig åt att ställa fram starköl och brännvin på bordet, började fnissa lite som karlar kan göra när de tar av kapsylen och ska ta den första supen. Här var det få som drack vin, varken bland kvinnor eller män. Annars kunde man nog dänga varandra i huvudet med nåt speciellt dyrt och konstigt vin med överarbetad etikett, men nu handlade det om radhuslängans vårfest och då fanns inga alternativ.

>Leeennart>, skrek Johan. >Det är dags för den första snapsen, och du leder som vanligt sången.>
Lennart reste sig upp från sin plats och höjde glaset. >Kära vänner. Så har vi samlats här igen för vår traditionella lilla vårfest. Det är en glädje att ...>

Festen kunde sätta igång på allvar.
*

Det var morgon och en blekblå ljusstrimma letade sig in i sovrummet. Balkongdörren stod på vid gavel och dubbelsängens sängkläder låg i en enda röra.
Lina låg på sidan med ryggen mot balkongdörren och stirrade in i väggen och exponerade en väl tilltagen blek stjärt mot det insilande ljuset. Nattlinnet hade hasat upp och låg som ett trassel i midjehöjd och håret låg som en ostyrig mössa spretande åt alla håll över kudden. Hennes rygg skakade av gråt och hon jämrade sig högt.
Micke stod med benen brett isär nere vid fotändan. Han hade på sig sin blå frottémorgonrock, den han fick när han tog studenten och den stod sig fint mot hans övriga malätna uppenbarelse, skäggig, rödögd, fyllsvullen, men förbannad så det rök ur öronen på honom.

- Hur i helvete kunde du? Jag sa ju att du skulle hålla dig jävligt lugn och inte bjuda in till såna jävla idiotier. Vilken jävla idé och du var bara tvungen att ha oss att börja leka halv två på natten? Va? Han skrek så saliven stänkte över sängen, eldade upp sig till ljusrött och såg ut som han skulle krevera vilken sekund som helst.
- Jamen, det var ju bara på kul, försökte Lina pipa fram med ansiktet mot väggen.
- Och när du redan har det här jävla ryktet, när det har tisslats och tasslats i hela längan.
- Men det var ju bara en lek ju. Hulkningarna hade nu övergått i snyftningar.

*

Det var hög stämning vid midnatt. Alla var rätt dragna och man hade kommit igång med kareoketävling efter dansen. Men man saknade den där riktiga pricken över i:t, nån lite mer lattjo, gärna lite ekivok lek tyckte flera av gästerna. Det blev Lina som kom med det vinnande förslaget. Det gick ut på att fem män skulle ställa sig på stolar och ta av sig skor och strumpor och hala upp byxorna till knäna. Sen skulle deras respektive fruar och sambos iförda ögonbindel, känna sig fram bland alla ben och fötter och bara med hjälp av känseln identifiera sin man. Kerstin hade under jubel fått en tilläggsregel antagen och det var att om man kände sig tveksam i något fall, så fick man som en slags >livlina> ta ett försiktigt tag uppe vid byxgrenen, för att om möjligt förstärka sitt intryck av vem fötterna tillhörde. Kerstin antog på goda grunder att hennes förutsättningar att känna igen sin man därigenom hade ökat rätt väsentligt.
Det hade utan tvekan blivit kvällens höjdpunkt. Vid det här laget var alla skitfulla, högljudda och barnsliga som femåringar. Redan vid åsynen av fem packade män mellan 25 och 45 år med uppkavlade byxben, stående på pinnstolar fick några av kvinnorna att skratta så hysteriskt att en fick gå ut och spy redan innan själva tävlingen hade börjat.

Tävlingen kunde starta. Det var svårare än man kunde tro. Den ortopediska fysionomins variationer är minst lika stor som ansiktsform eller utseende på könsorgan. Från knät och neråt kan det handla om böjda tår, raka tår, lite fjun på yttersta leden, klippta naglar, långa naglar, örnklor, nageltrång, höga vrister, tjocka vader, håriga ben, stora fötter, höga fotvalv och så skillnader i övrig anatomi vilket snabbt kan konstateras genom ett och annat snabbgrepp uppe vid gylfen, allt till publikens oförställda häpnad och jubel.
Lotta inledde och gjorde verkligen lite show av föreställningen. Hon gled njutningsfullt mellan stolarna, pillade än här, än där, använde ett krökt pekfinger som hon skrapade med över en stortå, luktade på fingret, gick vidare till en annan, ryckte lite retsamt i håren på benen, tog tag i en slapp vad och >dallrade> med den för att känna på studsen, fingrade runt en gylf lite extra långsamt och utstuderat, innan hon gick vidare. Ulla-Britt fick vara domare, hon jobbade i kassan på Konsum så hon var van vid siffror. Så fick man poäng, invecklat som en andragradsekvation, efter huruvida man hade hittat sin egen man, om man möjligen kunde gissa vilka fötter som tillhörde någon annan, minus eller pluspoäng efter huruvida man hade varit tvungen att tillgripa punggreppet eller inte.


*

- Fy fan va du har skämt ut oss, ylade Micke.
- De var ju mest tur ju, snörvlade Lina.
- I helvete heller. Du var bara tvungen att gå och vinna hela skiten. Jag hade inte sagt nåt om du hade varit i närheten av de andra tjejerna, men så jävla outstanding. Och hur tror du att det känns för fruarna då? Att få höra dig göra dina jävla sportanalyser om deras män?
- Dom garvade ju, det var ju på kul, försökte Lina.´
- Vad hade dom, ett rätt? Två? Och alla kände igen sin man. Men du var tvungen att göra det på helt eget sätt, eller hur? Först klarade du Lennart och Johan på att du direkt kände igen fötter och ben, och Urban tog du ett grepp om rumpan på, och sa tvärsäkert att arslet k-ä-n-n-s som Urbans. Och jag står där och skäms som en idiot redan när du sen säger att det börjar bli svårt. Det kröp i mig när du höll på med tårna, benen, knäna och arslet på oss båda, riktigt drog ut på det. Jag trodde jag skulle dö när du hojtade att du var tvungen att pröva punggreppet för att avgöra det här, bad till Gud att du inte skulle göra bort dig.
- Ja veeet, ja tänkte mig inte för, hackade Lina.
Micke såg ut som en hämndgirig örn, när han fick idissla ett varv till om det som hade orsakat kvällens största skrattsalva, så stark och ettrig, hånfull och elak så han omedelbart hade klivit ner från stolen och skamsen som en hund gått hem.

- Hur fan kunde du kläcka ur dig att den där kuken till vänster är ju Lasses, så då måste den till höger vara min. Att jag, din egen man, blev nån jävla restpost genom uteslutningsmetoden. Alla andras tår, ben och kukar kände du igen men inte min.
Micke var nära kollaps nu, ögonen stod rakt ut i skallen på honom och han kippade efter luft.
Plötsligt vände sig Lina om från väggen, ansiktet var som en stram mask och munnen som ett streck, nu stridslysten och aggressiv.

- Är det så jävla konstigt då? Vi knullar ju inte längre, din dryga jävel. Du tänker bara på vad dina jävla grannar ska säga och tycka. Men jag skiter i dom. Dom får tycka vad fan dom vill. Det är du och jag som har ett problem, inte dom. Har det nån gång slagit dig varför jag är >frigid> som du säger? Vem beror det på? Har det nåt med dig att göra tror du? Nu var hon på frammarsch, det lyste i ögonen av ilska, hon hade bestämt sig för att inte ta emot mer.
- Men Lina, nu snackar vi om festen, försökte han men nu i ett lägre tonläge.
- Jo, men inte jag. Jag snackar om dig. Du har ju fullständigt risat ihop sista åren, gått upp 10 kilo, slarvar med duschandet, luktar illa, en riktig jävla tv-idiot, när fan hittade du på nåt senast som vi kunde göra? Va? När såg du mig senast, när sa du senast nåt gulligt eller omtänksamt, när överraskade du mig senast på nåt vis? Och i sängen då. Förspel, tror du det bara förekommer i orkesterdiket. Du är så inihelvete ego att du tror jag ska tända på att du drar i nattlinnet och sen bara ska vältra upp din svettiga kropp och bli klar på två minuter. Jag då? Vad fan vet du om vad jag behöver? Den dagen du är beredd att göra jävligt stora förändringar, kan det bli nåt knulla i det här huset fattar du det? Det handlar om dig, dig. Och bara så du vet, dom har rätt, visst fan knullade jag med Lennart förra året, och det var jävligt skönt, bland det bästa jag har varit med om. Men det spelar ingen roll. Allt hade varit bättre än hur det är med dig. Och vet du vems fel det var att Lennart fick sätta på mig då? Ditt fel, din jävla råtta. Tro inte att det där inte har med dig att göra.
Hon sparkade av sig sängkläderna och rusade upp på fötter, stannade till alldeles intill honom, andades stötvis rakt in i hans ansikte, stirrade in i hans ögon och vek inte undan blicken, skrek så nåt gutturalt och stövlade ur sovrummet. Dörren slog igen efter henne med ett brak.

Micke stod alldeles paralyserad, stum, avväpnad. Ilskan hade runnit av honom under Linas utbrott och han kände sig svag och orkeslös. Nåt annat började krypa upp genom magen och halsen och fylla honom, en känsla av ledsenhet och ångest. Han sneglade mot balkongdörren, försökte titta ut för att se om någon granne kunde ha hört eller sett uppträdet. Han tog två snabba steg mot balkongdörren och sköt igen den. Det blev lite skumt i sovrummet eftersom persiennerna var nedfällda. Han stapplade mot sängen, och slängde sig ner på den plats där Lina hade legat. Han vände ansiktet mot väggen och böjde ihop kroppen i fosterställning.

@