Det var november när du dog
När livet slet bort marken jag gick på

Du låg i en säng och andades tungt
och sen hade du inte mera ont

I mina ögon svindlade det
som om jag föll från månen och ner

Din hud blev gul
Du fanns inte mer

Jag minns hur du lärde mig cykla
hur du kliade mig på ryggen

Du berättade om livet
att man skulle vara stark och rättvis och bra

Sen dog du en dag i november
och livet gled ur mina händer