Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Trötthet

Jag är trött.
Min kropp är trött.
Så trött att det känns som om jag blivit mald mellan stenarna i en kvarn.
Inte ens själen går fri från tröttheten.

Det sägs att promenader är bra.
Jag har gått en lång promenad varje dag sista tiden.
Ändå är jag trött.
Jag jobbar ju heltid förstås.
Det har varit mycket
städa
rensa
slänga
sortera
plocka undan.
Det är kanske det som gör mig trött.
Måste orka.
Det är ju ingen annan som gör det åt mig.
Inte gör det sig själv heller.
Synd.
Ibland önskar jag att jag kunde knäppa med fingrarna så skulle allt vara klart.
Mina måsten och göranden.
Sådana har jag många.
Men det är ju inte så det fungerar här i världen
Å andra sidan vore det praktiskt ibland.
Knäpp.
Klart.

I synnerhet när man har bråttom.
Som när man ser oväntade gäster tre meter från ytterdörren.
Det är sådant man blir trött av.
Dessutom vill dessa prominenta gäster ha kaffe.
Det kunde dom väl ha klarat av innan dom kom hit.
Bara besvär.
Väldigt nyfikna av sig är dom också.
Frågar
går runt överallt
tittar
petar
kommenterar.

Det finns annat som man blir trött av också.
Människor som tjatar.
Som tar om samma sak om igen flera gånger men från ett annat håll.
Man blir liksom trött i alla vinklar.
Visst.
Man skulle ju kunna säga stopp.
Men då blir man trött av att se deras stötta min.
Det är bara att välja.
Antingen blir man trött av det ena eller det andra.
Varsågod svälj.

Negativa människor är en annan sak att bli trött på.
Sådana som bara måste ha något att klaga på.
Att dom bara orkar.
Klagomål på TV
på radio.
Jag blir så trött.
Det finns ju faktiskt en knapp att stänga av eländet med.
Eller byta kanal.
Man kan ju undra varför dessa människor inte använder denna den bästa av knappar.
Men det verkar som om dom till varje pris måste titta eller lyssna så att dom har något att klaga på.
Jag har aldrig kunnat räkna ut varför.

Sedan finns den sorten som man kan använda ordet "allt" om.
Dom vet allt
kan allt
har sett allt
varit överallt.
Ja, ni vet.
Dessa eländiga besserwissrar.
Hu.
Allt man säger
gör
är fel
fel
fel
fel.
Dom vet
kan
bäst av alla.
Man blir trött bara av att tänka på dom.
Det enda dom vill är att spegla sig i sin egen förtäfflighet.
Dom är såååå duktiga.
Åtminstone i sina egna ögon.
Mina ögon dom blir bara trötta.
Liksom öronen.

Så finns ju förstås mannen med stort "M".
Som anser sig vara Guds gåva till kvinnan.
Som tror att man inviterar honom till sin säng när man ler.
Man kanske skulle dra upp överläppen från tänderna och morra.
Skrämmas lite.
Antagligen skulle han tro att det var någon slags flört.
Att det var någon slags parningsritual.

Åh, så trött jag blir av allt detta.
Folk som bara klagar och beter sig allmänt dumt.
Så skulle jag aldrig göra.
Det vet jag.
Så väl känner jag mig själv minsann.
Jag blir trött av att bara tänka på alla dessa dumheter.
Nu måste jag lägga mig så att jag orkar gå upp i morgon.
Jag hoppas verkligen att jag får sova i natt.
Mina grannar är nämnligen inte dom bästa man kan ha.
Dom är ofta uppe och klampar runt på nätterna och väcker mig.
Jag lider av sömnbrist på grund av detta.
Hyresvärden måste vidtalas genast.
Nu hoppas jag på god sömn.
Det är ju en dag i morgon också.







Prosa (Kortnovell) av Mona Nordkvist VIP
Läst 237 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-03-26 19:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mona Nordkvist
Mona Nordkvist VIP